Na Solna Schijn
Diktaren Axel
de la Nitze, pseudonymen "Stubbe", bodde sina sista år i samhället Immeln fram
till sin död 1956. Hans dikt Na Solna Schijn är en humoristisk skildring på dialekt av
hur de märkvärdiga och lättklädda "staborna" kommer ut på landet för att
semestra och ta en tur med ångbåten Svea under 1930-talet i Immeln.
Na solna schojn
på himmeln ajn sömmada såo fin,
ja skolle no te Immeln ojtt
taag fa gomman min,
o kjöba lide fööna, o snus
o kaffeböna.
Dåo feck ja soj
twå grebbor ve Immelns bansation
mä tynna bojn som rebbor, i
nyaste fason.
Pa metten saad ojtt schynke,
som häjnde i na rynke.
Men ellas va doj
nägna o bodde no i staan,
ja sojtt doj ojne däigna
påo abeteget Swan,
nu va doj sömmagästo i
Immeln på semesto.
Sa kom da twåo
studenta mä lärdomslunr pau
o knebe hååsin jänta, o
sinså baar da au,
do jeck såo bojnen schäjta
i tynna badedräjta.
Do talte lett om
bönna som gåo me pjältor pau,
o sa, daj ä dåo nönna som
ingen kan faståo,
do kan ju redet smälta i
sina tjycka plälta.
Na ja kom hem te
Sissa såo talte ja som såo:
du kan dåa allri jissa höh
ja ha tittat påo?
Ja sojt twåo granna däeja,
ve Immeln som jeck naigna.
Dåo teck hon liv
min gomma, ble ilsken som ojtt bi,
o roppte, twi la dromma fa
tecket swineri,
ho djida du din fjölle soj
tecket kaarastölle
Men nä hon då
feck veda, öd da va kaara mä
som näigna jeck o streda, så sa hon: "Hm, trodä!"
Nu gåo hon sääl te Immeln na solna schijn på himmeln.