Svart Granit
Den svarta
graniten, diabasen, står som en symbol för det eviga, starka och oförstörbara. Texten
är resultat av telefonsamarbete med en god vän, Arne "Sigge" Persson, som då
bodde i Sölvesborg. Lite långt att köra blev det var gång vi behövde fila på någon
rad. Tack, Televerket! Låten är irländsk (vad annars) och heter Carrick Fergus.
Jag önskar jag
vore, i dina armar
Blott för en enda natt eller två.
Hade jag vingar, flöge jag till dig.
Bara jag visste att det kan gå.
Men världen är
stor, så jag vet inte.
Åt vilket håll, som jag skall ta.
Bara jag fann en, som visade vägen.
Skulle jag lämna denna plats idag.
Jag minns med
saknad, min barndoms dagar
Alla syskon, mor och far.
Våra vänner, samt en jag älskade.
Är nu borta och finns ej kvar
Dag läggs till
dag, i ett ändlöst pärlband,
jag hör en röst, ropa inom mig.
Ett vet jag säkert, du står och väntar där
När jag nu kommer tillbaks till dig.
Säg är du hemma,
där under stenen?
Ditt namn står skrivet i svart granit.
I guld och silver, står de fina orden där
I en vacker vers med en duva vit.
När min tid är
slut, och mitt tåg har stannat
Vi är tillsammans, går hand i hand.
Vi vandrar åter, på nya stigar
Med lätta steg, i ett annat land.